Idag är det fem år sedan min farfar gick bort, fem år sedan han dog. Han var som min extra pappa, växte upp med honom, en trappa ner i samma hus, han fanns alltid där för mig och min syster. Han var bara helt klart bäst!

Jag hittade en text som jag skrev efter farfar hade dött, och den texten valde prästen att läsa upp i kyrkan på begravningen. Här är en bit av den ;

Kl 04.55 idag så tog du ditt sista andetag,
Bara ett sista djup andetag och sen sov du för alltid.
Älskar dig så väldigt mycket Farfar, du fick de fint ,
Farmor va med dig in i de sista vid din sida, likaså pappa
Så fin var du när de hade klätt i ordning dig i din finaste kostym
och i din kavaj ficka la vi ner ett fotografi på din älsklingar, barnbarnen
Du har betyt så oehört mycket för mig, har så många fina minnen ifrån dig
som jag har med mig, sånt fint liv du har fått leva och så omtyckt du har varit av så många, många älskar dig, de gör jag med! Jag vet du finns kvar hos mig för alltid
att du alltid är nära mig och de känns bra att veta de.
Alla minen av dig lever kvar med mig och de gör de lättare att klara av de nu när de är som jobbigast, även att jag inte har förståt vad som har hänt än.

Jag tänker på farfar varje dag.
Och han är med mig varje dag, inte bara i minnet utan på min handled också. <3


Love Alexandra